Total Misär

Punkbandet Total Misär grundades i Mariestad 1989 och var aktiva i punkvågen under 90-talets första hälft, och spelade då på samma scener som bl.a. Cosa Nostra, Harlequin, De Lyckliga Kompisarna och Dia Psalma. Idag är bandet baserat i Gnesta och ämnar bli en aktiv del av den växande punkvågen av idag. Nu som då är stilen tydligt rotad i den typ av punk som band som Strebers och Asta Kask uppfann, samt till viss del KSMB, men med mera influenser från rockhållet nu än förr. Bland dessa kan nämnas band som Foo Fighters och Kvelertak. För ytterligare bredd i repertoaren kan sägas att även band från käng- och crustpunken påverkat bandet, bl.a. Wolfbrigade, Martyrdöd och givetvis Anticimex. Total Misär försöker att inte stagnera musikaliskt, även om många säkert skulle vilja sätta trallstämpeln på bandet.

Total Misär är emot rasism, fascism, nazism, sexism och vilka andra skitismer som extremhöger och andra konservativa skitstövelgrupperingar som tror sig ha rätt att trampa på andra för att höja sig själva kan tänkas uppfinna under vår verksamma tid. Vi är för ett rättvist och inkluderande samhälle för alla, inte ett exkluderande, elitistiskt samhälle för de få som utan skrupler roffar åt sig alla resurser och rättigheter. En förutsättning för detta är att aldrig tolerera de intoleranta krafter som vill utnyttja demokratins spelregler för att montera ned den inifrån. Vi bryr oss mycket om att det ska finnas nånting kvar åt våra barn, och ser att vägen dit går via den socialistiskt röda mattan, inte längs den bruna lervägen som leder till förtryck och diktatur.

Om Total Misär

Punkbandet Total Misär grundades i Mariestad nån gång 1989-1990 och var aktiva i punkvågen under 90-talets första hälft, och spelade då på samma scener som bl.a. Cosa Nostra, Harlequin, De Lyckliga Kompisarna och Dia Psalma. De ursprungliga medlemmarna var Ola Lindberg(sång och gitarr), Peter Andersson(sång och gitarr), Fredrik Gard(trummor) och Andreas Bister(bas). Efter några år lämnade Gard bandet och ersattes av Ola Sundström. Efter en utsträckt paus från 1996 till 2018 startade bandet upp aktivt igen, med Gard på trummor och Mattias "Arvid" Rasmussen på bas. Efter första studioinspelningen ändrades bandets uppsättning på så vis att Peter och Arvid ersattes av Johnny Jonsson och Gustav Häntak.

Första tiden repade bandet i en lada hos Peters föräldrar, men efter en tid gick flytten in till en barack på området Johannesberg i Mariestad. Johannesberg var en institution för alla funktionshindrade i hela dåvarande Skaraborgs län, men efter en reform där institutioner av det slaget avskaffades till förmån för egna boenden kom de flesta fastigheterna där att stå tomma. En av dessa byggnader, Skogsbrynet, uppläts som replokaler i Medborgarskolans regi. Huset inrymde 20 replokaler, samlingslokal med café och scen samt en musikstudio. Alla band som repade på Skogsbrynet fick använda studion utan andra kostnader än rullbanden som behövdes till inspelningen. Utan att överdriva kan man säga att detta var en gyllene tid för alla inblandade. Ungdomarna som repade i huset skötte det relativt självständigt, och det var god sammanhållning med många intressanta nya konstellationer som resultat. Bland de band som repade och utvecklades där kan nämnas Cosa Nostra och Wolfbrigade(som hette Wolfpack på den tiden).

Vårt band gick första tiden under namnet "Badskum" efter att Ola fått feeling på Bisters badrum under en fest med mycket hembränt, troligen nån gång under perioden 1990-91. Namnet "Misär" antogs på Gards förslag något år senare, men en av hans polare, "Porr-Jocke" eller "Porris", tyckte att vi måste heta nåt häftigare, och kläckte ur sig "Total Misär".

I brist på bättre idéer behöll vi namnet, och menade att vi ju alltid kunde byta senare, när vi kommit på nåt bättre.

Det skedde aldrig. Tack så mycket för bandnamnet, Jocke. Ibland är det bra att lyssna på andra. Och det var ju definitivt bättre än ett av Olas andra namnförslag, "Ipso Facto". Detta hade han förträngt, men Gard hade godheten att påminna honom om det när de här texterna skrevs i början av 2021. Den tjänsten förtjänar ett något mindre tack.

Efter några trevande försök på Rockskolans 4-kanalers portabandspelare och D-drums spelade Total Misär in sin första demokassett "Jag måste spy" i Studio Hönshuset 1993. Den såldes på spelningar bandet medverkade på, eller besökte som publik eller polare till andra som spelade där. Den andra demon spelades in i studion på Skogsbrynet, som då var färdigbyggd och klar att börja användas. Den hette "Spring för ditt liv" och kom ut 1995. Peter Gustavsson var studiotekniker. Den finns även under namnet "Ej originalomslag p.g.a. tidspress ring så skickar vi!" just för att ingen hade pallat rita omslagsbild eller komma på ett namn på kassetten än. Därefter gjordes ytterligare två inspelningar på Skogsbrynet, som aldrig såldes i någon form, med ett enda undantag: låten "Polare" kom med på samlingsskivan "Words of wisdom" utgiven i CD-format av Markus och Martin Wiking under namnet "RapeCakeRecords". Skivan kom ut 1996. Total Misär var egentligen främst aktiva som liveakt, och även om viljan att släppa album inte saknades fanns helt enkelt inte kunskapen om hur det går till hos någon i bandet. Möjligen hade det även att göra med olycklig ansvarsfördelning inom bandet.

Från och med oktober 2018 är bandet baserat i Gnesta och ämnar bli en aktiv del av den växande punkvågen av idag. Återgången till aktiv fas manifesterades med inspelningen av albumet "Bortom mörka hav" som spelades in i januari 2020 på Elvärket i Mariestad, med Christoffer Knutsson bakom mixerbordet. Jocke Rydbjer från Wolfbrigade mixade och mastrade i Wolfden Studio i Hökarängen, som han driver. Albumet gavs ut av Ola Lindberg i januari 2021, på CD och digitalt, då bandet inte påbörjat något samarbete med skivbolag vid denna tid.

Nu som då är stilen tydligt rotad i den typ av punk som band som Strebers och Asta Kask uppfann, med influenser av tidiga DLK, samt till viss del KSMB, men med mera influenser från rockhållet nu än förr. Bland dessa kan nämnas band som Foo Fighters och Kvelertak. För ytterligare bredd i repertoaren kan sägas att även band från käng- och crustpunken påverkat bandet, bl.a. Wolfbrigade, Martyrdöd och givetvis Anticimex. Total Misär försöker att inte stagnera musikaliskt, även om många säkert skulle vilja sätta trallstämpeln på bandet.

Total Misär av idag är mera uttalat politiska än förr, vilket återspeglas tydligt i textmaterialet på låtarna. Vi tar ställning mot rasism, fascism, nazism, sexism och vilka andra skitismer som extremhöger och andra konservativa skitstövelgrupperingar som tror sig ha rätt att trampa på andra för att höja sig själva kan tänkas uppfinna. Vi vill medverka till förändringar för ett rättvist och inkluderande samhälle för alla, inte ett exkluderande, elitistiskt samhälle för de få som utan skrupler roffar åt sig alla resurser och rättigheter. En förutsättning för detta är att aldrig tolerera de intoleranta krafter som vill utnyttja demokratins spelregler för att montera ned den inifrån. Vi bryr oss mycket om att det ska finnas nånting kvar åt våra barn, och ser att vägen dit går via den röda mattan och den gröna stigen, inte längs den egoistiska blå högerfilen eller den bruna lervägen som leder till förtryck och diktatur.

Medlemmarnas reflektioner

Ola Lindberg, sång och gitarr 1989/-90-nutid

Jag väntade på att flytta till Mariestad för att börja på El-Telelinjen på Vadsboskolan när jag blev uppringd av Bister. Han och Peter ville spela punk och de hade pratat om mig. Peter mindes mig från Skogsbrynet, där jag huserade ett kort tag med ett par vänner, samt från mitt gamla punkband Kärnvapenkrig, där bl a Thomas Ahlgren(senare Boozter Pallus och Eternal Autumn) ingick. Det bandet repade för övrigt på Rockskolan, som Janne Hagberg skötte.

Vi träffades hos Peters föräldrar i Sundsmarken utanför Mariestad, där det fanns ett musikrum i en lada. Jag började väl styra och ställa litegrann redan från början, eftersom jag alltid haft lätt för att skriva och arrangera musik. Men våra första låtar var inte särskilt bra. De byggde i princip på mellanspel, vers och refräng. Textmässigt blev det antingen nån sorts trevande uppror emot borgarsamhället, eller rena nonsenstexter om alkoholkultur och allmänt tonårsfrustrerat snusk. Ingen av dessa mästerverk skulle stå sig särskilt väl idag. Men en kul grej är att ett par av de här tidiga låtarna faktiskt överlevde till senare användning. Till exempel "Pengar och döda ting", som skrevs om och kompletterades med nya partier för att hamna som sistaspår på albumet "Bortom mörka hav" som vi spelade in på Elvärket 2020.

Det var helt OK att repa i Sundsmarken, men bilresorna var besvärliga. Så när chansen kom flyttade vi gärna in på Skogsbrynet igen. Där fanns dessutom flera andra band att bolla idéer med och lära sig av, och för mig gällde det framför allt ett band: Bekantskapen med Cosa Nostra kom att bli avgörande för mig.

För den som inte vet är Cosa Nostra bandet som Bonni och Bjurre startade en tid efter att Asta Kask hade lagt ned. Det var genom att studera hur de repade som jag lärde mig hur man kan arbeta med musik. Fram tills dess hade vi varit nöjda om vi lyckades ta oss från början till slut i en låt utan alltför många olyckor på vägen. Men genom att hälsa på i Cosa Nostras replokal såg jag hur de jobbade med varje parti i en låt, stannade och gick igenom när det behövdes och fick alla markeringar, anslag och stämmor att sitta som de skulle. Tack vare dem lärde jag mig göra musik på riktigt.

Total Misär växte gradvis som band, låtarna blev bättre och vi hamnade på scenen före band som De Lyckliga Kompisarna, Dia Psalma och just Cosa Nostra då. Vi medverkade på antirasistiska festivaler och fick en liten men rätt trogen skara fans. Tyvärr var jag inte mogen rollen som kontaktperson för bandet, något jag idag tycker är lite synd, eftersom jag stod för i stort sett allt låtmaterial. Bister kände lite folk i Stockholm och trodde sig väl kunna ordna kontakt med skivbolag genom dem. Men så skedde tyvärr aldrig. Vi sålde demokassetter och fick med en låt på en samlingsskiva som kom ut 1996.

Efter långvarig frånvaro blev jag relegerad från gymnasiet i Mariestad då jag insåg att jag blivit vilseledd i mitt gymnasieval och att den estetiska gymnasieutbildning jag egentligen velat gå fanns 5 mil från Mariestad, i Lidköping. Detta upptäckte jag när jag åkte till Lidköping för att se Strebers på deras avskedsturné, efter att Johnny Ryd omkommit i en motorcykelolycka. Där träffade jag jämnåriga som gick på Sveriges bredaste estetiska gymnasieutbildning, och möjligen var det då jag på allvar insåg att man inte kan lita på myndigheter och statliga institutioner om man är stöpt i en något annorlunda form och därigenom är svår att placera i ett vanligt fack. Jag hade ju egentligen bara anlag för estetiska grejer, men syokonsulenten, tillika min klassföreståndare, var tydligen blind för det och ansåg nog att pojkar ska bygga hus, mecka med bilar eller dra el, och jag fick endast sådana alternativ presenterade för mig när jag valde gymnasieutbildning. Men det var väl på sätt och vis tur, för utan den björntjänsten, som höll mig kvar i Mariestadstrakten, hade det inte blivit nåt Total Misär.

Efter att jag avslutat pågående termin på individuellt program, som utgjordes av praktik på Janne Hagbergs rockskola, flyttade jag till Lidköping för att börja om mina gymnasiestudier på det estetiska programmet där. Så då blev det till att pendla med rälsbuss till repen för min del.

1995 hoppade Gard av på grund av filmstudier i Stockholm, och det var då Ola Sundström kom med i bandet. Det funkade jättebra, men musiken blev såklart lite annorlunda med en trummis som kom från en annan musikalisk bakgrund. Ola var väl främst hårdrockare, men detta var inte någon nackdel och han var duktig på att spela. Några av mina favoritlåtar från Total Misärs 90-talsperiod kom till med Ola bakom trummorna. Men jag hade börjat få andra intressen på grund av mina estetiska studier och nya intressen tillsammans med vännerna där. Vi försatte bandet i vila, men repade ihop oss igen för att medverka på ARA-festivalen i Lidköping 1996, en antirasistisk tvådagarsfestival som arrangerades av några gymnasievänner till mig. Vi såg chansen att göra en värdig avskedsspelning och samtidigt hjälpa till med en god sak. Vi fick även med Gard på ett par låtar. i stort sett alla festivalbesökare var framför scenen när vi spelade.

Jag flyttade till Stockholm för fortsatta estetiska studier 1999. Därefter var det ganska tyst från Total Misärs håll, bortsett från några låtar som Peter lade upp på Youtube. Han fick även upp lite musik på Spotify ett tag, innan de skärpte sina regler för verifiering av artister.

Jag spelade rock´n´roll och metal i ett par konstellationer som aldrig lyfte, men framförallt började jag syssla med läderhantverk, smide och snickeri och kämpade på med att försörja mig på det inom den historiska marknadsvärlden under lång tid, och tillbringade större delen av min tid på medeltids- och vikingamarknader. Så det var tämligen tyst från Total Misär.

Tills oktober 2018.

Jag och Peter hade till och från pratat om att publicera allt inspelat material, tillräckligt mycket för kanske fyra album. Och 2018 var jag äntligen i fas med de idéerna. Jag föreslog även att vi skulle spela in ett par nya låtar i samband med detta.

Sagt och gjort. Jag började skriva låtar igen. Började spela in förproduktioner i hemmastudion. Gard var med på att ta trummorna, han hade hållit igång trumspelet i sitt thrashband Inflikted, och från Farsta där han bodde är det kort väg till Gnesta, där jag bor. Vi fick hjälp med basen av Mattias "Arvid" Rasmussen(Deny och Mähälium), Bister fick vi inte kontakt med då och vi visste även att han inte fortsatt med musiken efter att vi försatte bandet i vila. Albumet "Bortom mörka hav" spelades in på Elvärket i Mariestad i januari 2020 och kom ut januari 2021, efter en del interna slitningar och en massa problem med inspelningen. Jag fick igenom min varumärkesregistrering av bandnamnet samtidigt som albumet lanserades. Och från och med detta var Total Misär officiellt försatta i aktiv fas igen. Och det är min avsikt att vi så ska förbli. Det finns alldeles för mycker skit att stå upp emot idag för att jag inte skulle vilja spela punk igen. Den allmänna högervridningen av debattklimatet, fascismens landvinningar, sexismen, hbtq-fientligheten och miljökrisen måste mötas med bättre alternativ. Och det är detta Total Misär förespeglar lyssnarna.

Fredrik Gard, trummor 1989/-90- 1995, 2018-nutid

Bister snackade med mig om att börja spela punk. Det hade jag varit inne på tidigare i ett band som hette Strul, tillsammans med bl a Micke Dahl(senare Wolfbrigade). Då repade vi på Rockskolan som drevs av Janne Hagberg, samma lokaler som bl a Egon Tripp och Harlequin repade i. Vi började spela på tre innan Bister ringde Ola. I början var vi i en lada ute hos Peters föräldrar i Sundsmarken, men rätt snart blev en lokal ledig på Skogsbrynet i Mariestad, och så flyttade vi in där. Det var ett lyft att hamna i samma lokaler som en massa andra band, och för vår del var det framförallt bra att hälsa på Cosa Nostra i deras replokal. Bjuréns trumspel var såklart inspirerande för mig.

När vi började få spelningar gick det ofta vilt till. Vi var sällan nyktra på scen och jag tappade trumpinnarna i tid och otid. Det var ett par polare som alltid hängde på som support också. Fidde fick ryggskott en gång när han dök från scenen, så vi fick hjälpa honom ut och köra hem honom. När Jocke var lagom full ville han gärna komma upp på scenen och dansa till låten "Svensk poesi". Det var förresten Jocke som tyckte vi måste heta nåt tuffare och kom med idén att lägga till "Total" i bandnamnet. "Misär" var det jag som kommit på innan. På sista spelnigen innan jag lämnade bandet trillade jag av pallen och brakade ned bakom trumscenen. Jag kom tillbaks en sväng  sen för en sista spelning. Det var på ARA-festivalen i Lidköping 1996. En rätt bra spelning med mycket folk, så det var ju kul. Och i samband med det lade vi bandet på is. Tills vi tog upp det igen 2018. Första provrepet var i lokalen jag repar i med ett thrashband jag hade haft ett tag då. Eftersom vi inte hade hittat nån ersättare för Bister hjälpte gitarristen i det bandet, Wardan, till med basen på första repet. Sedan kom Mattias "Arvid" Rasmussen in i bilden och vi började repa i Mariestad när det funkade för alla fyra, samtidigt som jag och Ola sågs i stort sett varje vecka. Men efter skivinspelningen ändrade vi i bandet och hittade nya medlemmar som bodde närmare, och fortsatte köra som fullt band i Gnesta.

Gustav Häntak, sång och bas 2020-nutid

Text på gång!

Johnny Jonsson, sång och gitarr 2020-nutid

Text på gång!

Peter Andersson Lilja, sång och gitarr 1989/-90 - 2020

Embryot till det som så småningom skulle bli Total Misär initierades på ett utetak i Sundsmarken, sannolikt 1990 även om de lärde tvistar därom. Jag och Bister (bas) hade nyligen upptäckt de amerikanska ölen med skruvkork och balansen mellan dem, sommar och den andra punkvåg som var i gryningen var inget annat än en upplevelse för mig personligen. Man kände sig ung, fri, glad och stark! Jag själv hade pysslat med melodiös hårdrock under några år med spelningar i Högelidskolans aula som största höjdpunkt. När punkvägen slog mig i huvudet och jag upptäckte Strebers, De lyckliga kompisarna och för att inte tala om Mögel blev lusten att spela punk för stor. Vi ringde Fredrik och började spela i ”min lada” några hundra meter bort. Låtarna som repeterades var jätten med Mögel och Strebers version av flickan och kråkan. Det var inte så mycket variation och kanske inte heller optimal spelskicklighet men känslan och passionen gick inte att ta miste på. Det kom såklart en tid när vi insåg att vi inte kunde stanna på två låtar. Vi ringde Ola som uppenbarligen var den låtskrivarmaskin som krävdes. Med honom kom också strävan att lära sig spela lite bättre och på kort tid var bandet format till några som kunde stå på scen och spela in låtar. Även jag lyckades i bara farten skriva låtar. Höjdpunkten är nog Panik som handlade om min eviga ungdomskärlek (hon vet vem hon är) men även alster som Svensk poesi, Syndromet och Din vän gud la jag grunden till. När vi senare fick stå på scener med våra idoler, De lyckliga kompisarna, Dia Psalma med flera så var förstås en dröm uppfylld. Vi hade kul! Total Misär var mycket mer än musiken för mig, den gemenskap som fanns runt om alla rep, spelningar och fester var allt annat än misär och lever starkt kvar i minnet. Många av mina på den tiden bästa kompisar fanns med oss som hang arounds och kanske vet de bättre än oss hur allt såg ut på de vilda färder vi upplevde. Några av de spelningar jag minns mest är Täby-spelningen i Vita huset, initierad av vår vapendragare från Vallentuna Jeppe Lindau, de många härliga gigen på China i Lidköping men också spelningen på hemmaplan på den s.k. urskogsrocken. Kalabalik på jubileumsteatern kunde den även ha kallats, vi var kanske något för glada i öl på den tiden för att spela tekniskt perfekt men samtidigt var vi hyggliga människor som byggde broar och gemenskap och jämfört med gitarristen i Mental härdsmälta (som ramlade på scen) var vi nog ändå rätt lugna den där fredagen på Karlsholme i Mariestad. Den platta som nu ligger ute(Bortom mörka hav) är en rolig återkomst som har präglats av mycket nostalgi, blod och tårar. Det blir min sista insats i Total Misär men jag önskar bandet lycka till framöver!

Mattias "Arvid" Rasmussen, bas 2018-2020

Text på gång!

Ola Sundström, trummor 1995-1996

Tror jag var 16 år när jag först flyttade i mina trummor på Skogsbrynet, ett vinrött Pearl MLX, kände ingen utan satt bara och övade och övade. Kommer inte riktigt ihåg, men tror det var Peter som jag fick lite kontakt med. Vi gillade ju Mercyful Fate och King Diamond båda två och han hade väl hört mig sitta och öva trioler och paradiddlar i oändlighet. Hursomhelst så frågade han mig om jag ville börja lira med ett band han var med i ...Total Misär ...

Jag visste ju vilka det var eftersom de repade i lokalen bredvid. Punk var ju inte min grej eftersom jag vid denna tidpunkt(och även nu) var inne på metal, men jag kommer ihåg att de hade en del sköna harmonier och gitarrstämmor som påminde mig om Maiden och annan go brittisk hårdrock, så jag provspelade och det var stor kärlek till deras musik ganska omgående.

Har många fina minnen av tiden i Total Misär. Brödraskap, roliga och kreativa rep, ett tydligt ställningstagande emot fascismen och orättvisor, glada besök på puben och förfester hos "Kuken" och "Fido" och en massa roliga gig.

Några år gick, bandet lades på is och jag började lira i Eternal Autumn. Äntligen fick jag lira metal med mycket dubbla baskaggar.

Tiden med Total Misär är ett underbart tonårsminne som jag är så tacksam att ha fått vara med om. Ett jäkligt bra punkband(ett av Sveriges bästa enligt mig), och jag kan knappt bärga mig inför det nya de spelat in.

Tack till Ola, Peter, Bister, Gard och mig själv.

Andreas Bister, bas 1989/-90 - 1996

Text på gång!